Nu hoppas vi att vi lyckats ställa om dygnet. Vi var framme vid hotell Quality Inn vid cirka halv 12 (halv sex på morgonen, svensk tid). Irma är den som sovit mest på planet, tre-fyra timmar men ändå den som sovit skönast i natt.
Nu intar vi amerikansk frukost. Niclas och barnen äter tjocka våfflor med sirap och Niclas provar färgglada sockerflingor. Det finns kokt ägg och runda och fyrkantiga platta bitar av äggröra/omelett (som efter att Niclas provsmakat, visar sig vara stekt äggvita och stekt äggula var för sig), skinkrullar och rostebröd.
Jag har ingen riktig matlust men har hittat en banan i hälsohörnan, och ett glas äppeljuice.
Alla glas, bestick och tallrikar är av plast. Ljudnivån är betydligt högre än på svenska hotellfrukostar, men också hjärtligare.
Innan vi går från frukosten delar
Viktor och jag på ett rostat bröd.
-
Men mamma, det är ju socker på den här också, utbrister
Viktor.
Och minsann, ytan är sockersprayad för att ge den rätta, rostade färgen.
Vi ser en familj som sitter med ett berg av munkar framför sig, och det är inte alls svårt att förstå varför amerikaner har en viss rondör.
