Irmas väska är helt full, både vikt- och volymmässigt.
Niclas checkar in sin vandringsryggsäck och den kommer inte upp i kilo men är helt full.
Återstår min väska, som vi inte vågat oss på att väga än.
Jag har i alla fall dumpat en hel del kläder som inte får följa med hem, och ersatt dem med vissa inköp från Sawgrass Mills men framför allt massa väskor och tröjor från Bolivia.
När jag kom upp i lägenheten efter Floridaveckans första bad, slängde jag både byxor, t-shirt och bikini rakt i soporna. Väldigt bekvämt att slippa packa ner blöta badkläder!
I dag var det 26 grader i poolen. Hur varmt det var i havet vet jag inte. Jag gick bara i med fötterna. Det var i alla fall inte tillräckligt varmt för att jag skulle bli badsugen, och det gick alldeles för höga vågor.
I stället tittade jag på medan Niclas tog ett Atlantdopp. Plötsligt fick jag se något jag aldrig tidigare sett och förmodligen aldrig kommer få se igen. En halvmeterstor fisk kom simmande inuti en våg. Den var blixtsnabbt och tycktes leka i vågens fart. Den dök mot botten strax innan vågen bröt och eftersom den var så pass stor och tog sikte mot Niclas så viftade jag med armarna och skrek "Upp, upp!". Jag var nog inte riktigt rädd på riktigt för det syntes tydligt att det varken var en haj eller barracuda. Till formen liknade den mest en tonfisk med spolformad kropp, tydlig, ganska vass fena på ryggen och avsmalnande mun. Stjärten såg jag inte riktigt.
Niclas tror att det var en synvilla; ett skuggspel som min hjärna automatiskt formulerade till det mest logiska utseendet, men jag vet vad jag såg och även om Niclas mot förmodan skulle ha rätt så kändes det i alla fall tryggast att bada i poolen.
Medan jag skrivit detta, har min allkunnige man lyckats omfördela packningen så att ingen väska väger mer än den ska, i alla fall inte mycket mer...
Nu loggar jag ut och önskar alla trevlig helg. Vi hörs igen på andra sidan Atlanten!
Mina tankar är i första hand hos familjen Thorsell som i dag har begravt sin kämpe Albin. Jag är så ledsen att jag inte kunde vara hemma och ta ett sista farväl men jag vet att de har många fina vänner runt omkring sig och är väl omhändertagna.
