Canchan är en stor, med betoning på
STOR marknad i Cochabamba.
Kan köpa allt man behöver och mycket mer.
Sara guidade oss i denna labyrint till marknad under två och en halv timma, och då såg vi ändå bara en bråkdel av vad som finns. Vi gick gata upp och gata ner, kvarter efter kvarter av smala gränder där man bara med nöd och näppe fick rum att mötas.
Canchan är uppdelad i områden så det är inte bara en enda röra av marknadsstånd av allehanda slag. I ett område säljs väskor, ett annat leksaker, ett tredje hygienartiklar
(tänk dig att titta in i en lång gång med bara bindor).
Det finns områden med teknik och elektronik, kläder, skor, kött, frukt...
Sara köpte julklappar och sandaler till barnen. Jag hittade efter lite letande en vidbrättad solhatt. Till Irma blev det ett par flippflopps och så stannade vi till vid ett stånd och köpte var sin dricka. När vi betalat och började gå blev vi uppsprugna av en av flickorna som sålde. Vi hade inte uppfattat att vi skulle lämna kvar tomflaskorna. Det var bara att vandra tillbaka och försöka dricka så fort som möjligt. Sedan förstod vi varför vi mötte så många som gick omkring med små plaståsar med ett sugrör i.
Canchan är som en egen värld.
Försäljarna är mestadels kvinnor i varierande åldrar. Några sitter och sover i sitt lilla bås i väntan på kunder, andra ammar barn eller tar sig en tugga på en smörgås. Behöver man lämna sitt stånd och inte har någon familjemedlem att lämna över till, hänger man bara upp ett skynke framför varorna som markering till att det är stängt.
I en korsning inne i området där man kunde köpa resväskor, stod en bastant dam med ett lika bastant köttstycke framför sig på bordet och sålde köttfyllda smörgåsar. För att komma förbi in i nästa gång var man tvungen att be henne maka lite på sig. Ett utmärkt försäljningstillfälle.
Vi var dock inte särskilt sugna efter att ha ätit så mycket pannkakor, och med tanke på hur länge köttet förmodligen stått ute i den 30-gradiga värmen så var det nog lika så gott.
Vi kommer återvända till Canchan många gånger. Niclas vill utforka teknikområdet, vi vill hitta foppatofflor till Viktor och jag behöver en ny ryggsäck.
Men framför allt är det en sådan otrolig upplevelse att strosa omkring därinne och låta sig översköljas av intryck för alla sinnen.
