I går kväll tog Sara och Mikael med oss till en av deras favoritrestauranger.
Den är uppkallad efter en gata (Madero) i en stad i Argentina där det ligger många fina restauranger.
Här åt vi buffé för 85 bs/person tills magen stod i fyra hörn.
Till huvudrätt fick man själv peka ut vad man ville ha, så lagade en kock i ordning maten medan man väntade. Det fanns sex olika pastarätter och sju skaldjursrätter att välja mellan.
Jag åt en lite rökig, mycket smakrik anrättning med jätteräkor, bläckfisk, spagetti och tomatsås.
Dessutom fanns ett rikligt salladsbord och en lång rad av olika smårätter att komplettera måltiden med. 21 olika anrättningar räknade jag till.
Jag åt friterade potatismosbollar med smält ost i mitten, en krämig risottoliknande gröt av ris och smält ost, friterad potatis, stekt stekbanan och... det mest annorlunda av allt - tunna trådar av torkat lamakött. Det smakade rökt, starkt och vilt.
Från efterrättsbordet kunde man välja mellan fem olika crepes som tillagades direkt framför ögonen, jello, chokladkaka, munkar, makronliknande kakor, någon sorts karamellpudding och en massa god, färsk frukt.
När vi kom ut från restaurangen var vi jättemätta och nöjda, inte bara med maten utan också med det faktum att vi fått träffa fyra av de svenska ungdomar som går en missionsskola här i Cochabamba. Återseendets glädje gick inte heller att ta miste på när Sara och Mikael fick träffa Ruth som de arbetade och umgicks med under sin tid här.
Vi tog med oss svenskorna på en liten promenad tillbaka till Svenska Skolan och Alma, Irma och Aron klädde ut sig med solglasögon och tomteluvor och lämnade över paket som Viktorias familj skickat med. Det var jätteroligt att få träffa Lidköpingstjejen Viktoria igen och se att hon mår bra och trivs.
Jag fick också levererat en stor kram till henne från mamma Helen.
