Trufin i Cochabamba kostar bara 2.40 bs/person oavsett hur kort eller långt man åker. Om jag har förstått det hela rätt så kör de olika linjer men inte efter någon tidtabell. Det är bara att ställa sig utmed färdrutten och vinka när rätt trufi närmar sig så stannar den om det finns någon sitt- eller ståplats kvar.
Det är nio sittplatser i varje trufi, plus två i framsätet och två bakåtvända rumputrymmen precis bakom framsätet. Dessutom kan en eller två personer stå upp innanför dörren.
När man vill gå av är det bara att säga till chauffören så stannar han så fort trafiken tillåter
Jag har aldrig sett en kvinnlig trufi-, micro-, eller taxichaufför.
Hos Viktoria träffade vi ungdomsskaran på sex personer och Ruth Fernandez var också där.
Ruth driver numera Fanica-projektet som enda anställd. Det var Fanica som Sara var med och startade en gång i tiden.
Ruth och Sara berättade för oss om projektet med gatubarn. Det har sett lite olika ut under åren, främst beroende på hur mycket resurser som funnits att tillgå. Just nu arbetat Ruth tillsammans med två volontärer från universitetet och de sex svenska ungdomarna.
Syftet med Fanica är framförallt att förebygga och påverka föräldrarna till gatubarnen så att barnen ska kunna komma hem igen. Många av de barn som bor och lever på gatan har flytt dit från ohållbara hemförhållanden med misshandel, incest och sexuellt våld. De försörjer sig med att tex tvätta bilar vid rödljusen, stjäla och erbjuda sexuella tjänster. Många av gatubarnen har aids.
På lördag ska vi få följa med Rut och träffa gatubarnen på kyrkogården. Ett 30-tal barn eller fler arbetar där. Det är lättare för barnen att få tillfälliga ströjobb än för vuxna och oftast är barnens arbete familjens enda inkomst.
I Bolivia går barnen i skola fyra timmar per dag, antingen förmiddag, eftermiddag eller kväll. Om man dessutom arbetar 6-8 timmar blir det inte mycket energi kvar till skolarbetet och läxorna.
Rut erbjuder barnen som jobbar på kyrkogården läxhjälp i matte, språk och geografi. Det är naturligtvis viktigt med utbildning för att öka på framtidsutsikterna. Genom kontakten med barnen får Ruth chansen att besöka föräldrarna och informera om vikten av bra relationer inom familjen.
De svenska ungdomarna bjöd oss på rejält fika med kladdkaka, kolasnittar och chokladbollar med jordnötssmör i. Vi satt med tända ljus och pratade och skrattade under det att kvällsmörkret sänkte sig. På avstånd syntes några blixtar lysa upp himlen.
Det blev en glad, avslappnad kväll som vi tar med oss som ett ljust minne under den fortsatta vistelsen här.
Bilden visar ett änglatrumpetsträd som jag fick syn på när vi gick till trufigatan på väg till Sacaba. Jag blev alldeles till mig över dess storlek och blommornas läckra färg. Micke var tvungen att skratta åt min entusiasm.
