Niclas är fortfarande kass i kistan. Tydligen kan man råka ut för någon slags amöbor (det var ett ord rättstavningsprogrammet i min telefon inte kände till. Den föreslog Malmöbor...) som gör en sjuk och då blir man inte bra utan medicin. Vi avvaktar lite till, men går det inte över snart får han lämna in ett prov.
På bilden ser ni Niclas äta en minibanan till frukost. Bananer ska ju ha en stoppande effekt. Vi andra kalasade på underbart smakrik och god mango. Sara köpte tre st för fem bs på canchan i går. Och de är också mycket större än de man kan hitta hemma.
Viktor mår inte heller bra. Han började frysa när vi var på jultablån i går kväll och nu har även han ont i magen och utsot. I och med att mina två herrar delar rum så hoppas jag ändå att det är ett virus, för även om vi andra löper större risk att smittas så känns det som om det skulle vara snabbare överståndet än några läskiga amöbor.
Irma och jag går här och gråter. När min telefon hittade internet vid frukosten fick jag veta att kämpen Albin gått bort. Albin är min härliga kollega Evas 16-årige son. Hela Eva-familjen är hur goa och underbara som helst och de har verkligen kämpat tillsammans mot skitsjukdomen cancer under två och ett halvt år.
Nu sörjer vi tillsammans med dem och mina övriga kollegor och många fler. Det känns rätt värdelöst att sitta på andra sidan jordklotet och inte kunna vara där och krama om Eva, Tommy och Wilma.
