Söndag morgon och frukosten är precis intagen. Vårt resesällskap ligger som vanligt lite före oss och har ätit frukost för någon timma sedan.
Höjden påverkar oss alla. Familjen Zettervall startade dagen med att käka huvudvärkstabletter och dricka vatten. Hjärtat slår som en stångjärnshammare vid varje liten ansträngning. Irma försökte ta trappan upp till tredje våningen på hotellet men fick ge upp efter två våningar och ta hjälp av hissen det sista.
Vi har ändå klarat oss relativt bra. Sara och Mikael har båda tyvärr mått dåligt i natt.
Irma och Viktor har sovit som klubbade sälar. Jag var orolig att de svimmat av. Vi är alla förkylda och täppta och det känns som huvudet svullnat och gegga därifrån kommer nerrinnande i bihålorna och vidare till näsan.
Natten har varit ganska jobbig.
Niclas och jag har nog mest sovit sporadiskt. Ett rejält åskväder brakade loss någon gång mitt i natten och eftersom La Paz ligger som i en gryta så dundrade smällarna mäktigt mellan bergssidorna.
Det är inte bara vi människor som påverkas av höjden. När Niclas öppnade väskan med solskyddsfaktorer var alla flaskor uppsvällda och hans burk med hårvax delade frikostigt med sig av innehållet när han öppnade locket.
Burkar med magmedicin har poppat upp och vi har fått plocka kapslar ur väskorna.
Det roligaste var nog ändå att kulan på min deodorant har hoppat ut.
I dag ska vi helga vilodagen och försöka anpassa oss till höjden. Från början hade vi planer på att besöka solön i Titikakasjön, men det var under förutsättning att alla mår bra, och det gör vi inte.
Niclas har lyckats få tag i Amerikan Airlines på flygplatsen här i La Paz och fått löfte om att Viktors väska ska köras hit till hotellet.
