Vi hittade ett kinaställe för lunch och barnen beställde in kycklingfilé med nudlar.
Viktor hann ta två tuggor innan han sa:
-Det kliar!
Sara försökte ta reda på om det var nötter i maten samtidigt som jag plockade upp Viktors allergimedicin som antingen jag eller Niclas alltid bär med oss.
Det var inga nötter i maten förklarade servitrisen, bara lite jordnötter. Viktor är allergisk mot alla typer av nötter (utom mandel), inte minst jordnötter. Jag har fått köra honom till akuten hemma en gång när han olovandes smakade lite på resterna i bunken när Niclas bakat jordnötsmuffins till jobbet.
Jag snodde snabbt åt mig en flaska vatten från en hylla bakom mig, lyckades komma ihåg att "sin gas" betyder utan bubblor, och räknade upp tio små betapredtabletter som jag rörde ner i lite vatten med hjälp av en gaffel.
De tog en hel evighet på sig innan de löstes upp. Under tiden svullnade Viktors läppar.
Han drack upp medicinen och sen var det bara att vänta och hoppas på det bästa. Jag hade även adrenalinsprutan beredd om det skulle behövas.
De andra åt upp sin mat medan jag förhörde mig om Viktors hälsotillstånd.
-Kliar det i ögonen? Har du svullnat i halsen så det känns tungt att andas?
Jag vågade inte äta av min mat, som också innehöll jordnötter, ifall jag skulle behöva ge Viktor konstgjord andning.
Sara åt inget med nötter och lovade att andas i Viktor om det behövdes. Jag åt lite nudlar och lite fisk.
Sen gick de andra iväg på lite olika uppdrag medan jag och Viktor satte oss ute i skuggan på en trapp och avvaktade utvecklingen.
Tack och lov blev det inte värre än svullna läppar och kliande mun.
Tack Gud att du var med oss än en gång!
