måndag 29 december 2014

Kväll i La Paz

Det märks att vi hunnit anpassa oss till höjden en aning medan vi varit i Cochabamba, för det är inte alls samma utslagna skara som fylkas runt middagsbordet på den italienska restaurangen i närheten av hotellet, som förra gången vi hade vår första La Paz-kväll. Då satt vi på Dumbo med huvudvärk, hjärtklappning och yrsel. Nu är vi bara några som har huvudvärk.

Jag såg redan från taxin en massa fina väskor, och en fantastiskt vacker rödorange lamatröja som det nog är värt att hiva lite fler resväskekläder för. Mikael bara skrattar åt mig.

Nu sitter vi i tjocktröjor och väntar på maten. Det var bara 10 grader när vi anlände till La Paz och alla fryser. Tyvärr är det inte mycket varmare på hotellrummet. Jag har redan erbjudit Irma att krypa ner i min säng om hon fryser i natt. Hon brukar värma så bra...

På TV:n i hörnet går en sydamerikansk såpa. Alla gråter hela tiden. Det är typiskt sydamerikanskt. Medan vi väntar på maten, som tar fantastiskt lång tid att bli klar, hittar vi på egna repliker till skådespelarna. Det är en riktigt rolig lek.

Alma får in sin carbonara strax efter Mickes soppa. Soppan serveras på en tallrik. Inte en djup tallrik!
Aron och Viktor äter pizza, Sara omelett, Irma och Agnes spagetti och köttfärssås och Niclas lasagne. Jag har för länge sedan ätit upp min bruschetta med mozzarella (som var vanligt bröd med vitlök och några skivor vanlig hårdost som smälts ovanpå) eftersom jag fick in min mat ungefär en halvtimme före de andra. Å andra sidan var det en förrätt. Tyvärr är det Agnes som får sin mat sist så hon hinner bli väldigt trött. Tur att hungern övervinner tröttheten.

Niclas konstaterar att vi nu sitter och äter italienskt i Bolivia. Frågan är om vi hittar någon boliviansk restaurang när vi kommer till Italien i vår.

Vi träffade svenska Elin på hotellet när vi fått våra rum och var redo att gå ut för att äta. Det är hennes man som äger hotellet. Hon berättar att det kommer ett femtiotal svenskar till hotellet från Rosa bussarna i morgon. Irma blev eld och lågor inför utsikterna att få prata svenska med fler än bara vårt resesällskap.