När Viktor repat sig från jordnötterna och vi gått till Burger King så att han äntligen kunde få något att äta, ett bra tag efter alla andra, så ville vi åka teleférico upp för bergssidan och se La Paz från ovan.
Det finns tre olika linbanor; en gul, en röd och en grön. Vi visste inte riktigt vilken vi skulle ta men frågade oss fram. En jättesnäll dam rekommenderade den röda, vinkade till sig en micro, kollade upp att den kostade en bs per person och viftade oss ombord, bara för att hon hörde att vi frågade en annan person om teleféricon.
 |
| Insidan på en Micro. |
 |
| Micron spyr ut svart rök bakom Alma. |
Efter en stunds resa, då vi passade på att prata med en äldre herre som förhörde sig om var vi kom från och önskade oss Guds rikaste välsignelser och beskydd under den fortsatta resan, kom vi fram till den röda linjen.
Det kostar bara 3 bs/person att åka linbana. Det är det sååå värt. Kanske inte främst för den fina utsikten, utan för möjligheten att sväva fram över taken och innergårdarna.
Att få se en kvinna vattna sin hinkodling på terrassen, att se kläder som ligger utlagda på tork på plåttaken, att se en stor kyrkogård där man makabert nog ritat upp linjer efter lik (sådär som man ser i amerikanska kriminalserier) på gångbanorna...
Ja, det var en riktigt trevlig nyårsaftonsutflykt.
 |
| Marknadsgata, sett från ovan. |
 |
| Kläder på tork. |
 |
| Har det fallit folk från teleféricon ner på gångbanorna på kyrkogården? |
 |
| Kyrkogården är stor. Hus efter hus där gravplatserna ligger tätt, tätt. |
 |
| Sol och skugga. |
 |
| La Paz är stort. |
