Det blev inte riktigt som vi tänkt för oss som struntade i Dödens Väg och stannade på hotellet. Vi stannade nämligen på hotellet.
Vi kunde inte fika hos svenska Elins café för där var det fullt av rosa bussresenärssvenskar. Vi hoppade över duvmatningen eftersom det regnade.
Men främsta orsaken till att vi valde att häcka på hotellet är att det nu var dags för utsot hos de två som tidigare klarat sig från magelände.
Aron klarade sig bättre än Irma men efter lite letande hittade jag till slut de sista Dimortabletterna som Niclas flyttat från medicinväskan och gömt undan i sin egen packning.
Fler magar än Irma och Arons gjorde sig dock påminda, med hunger, så nu har vi gått till Dumbo för att äta lunch. Här finns en stor klätterställning med bollhav så här kan vi nog stanna ett tag.
Det slår mig att det kanske än sista gången jag dricker Licuados (mixad frukt, socker och vatten) i Bolivia så jag slår på stort och unnar mig en maracuyá (passionsfrukt) även om den är en hel bs dyrare än limón, som vi brukar ta.
