Lägenheten i Fort Louderdale

Nyvaken

Vi har nyss ätit frukost (rostat bröd med ost och stekt ägg och så juice till det). Nu skrotar vi runt i lägenheten i väntan på att lyckas få kontakt med Sjömarks för att höra om de vill komma till oss och bada i dag.

Flygningen mellan Lima och Miami var helt problemfri. Det var mycket säkerhetskontroller i Lima och Micke åkte som vanligt på en slumpmässig extrakoll. Allas handbagage kollades en extra gång vid gaten innan vi gick ombord på planet, trots att en vanlig kontroll också gjordes när vi klivit av planet från La Paz och aldrig var utanför säkerhetszonen.

När vi landat och visat passen för en trevlig amerikan som applåderade oss varje gång han lyckats ta våra fingeravtryck och fotat oss och när vi visat och fått godkänt på införseldeklarationen, gick vi för att hämta ut en hyrbil som Niclas bokat redan hemifrån. Det slutade med att han blev övertalad om att uppgradera till en lite större bil (årsmodell 2015 enligt uthyraren). Det var bra för det hade varit svårt att få plats med resväskorna annars.

Vår hyrbil.

GPS:en i Niclas mobil guidade oss till vårt lägenhetshotell. På vägen stannade vi och åt på McDonalds och köpte frukost. Det var nästan en liten chock att se prisskillnaden mot Bolivia. Skinkskivorna kostade 3,49 dollar. Vi har inte hunnit kolla vad dollarn står i nu. Förhoppningsvis har kronan stärkts en aning sedan beslutet att ställa in nyvalet, men runt 8 kr skulle jag gissa.

Det är betydligt större utbud på Pringlessmaker i USA.

Vi har hamnat i ett område med restauranger, tandläkare, tatuerare, nagelsalonger och plastikkirurger. Vägarna kantas av palmer och det är grönt och fint. Vi åkte igenom ett villaområde där många av husen var typiskt amerikanskt julpyntade med massor av ljusslingor, tomtar, lysande grisar och med tomten och hans flygande renar på taket.

Lägenhetshotellet Ocean Manors.

Fontänen i mitten av rundeln utanför entrén till lägenhetshotellet.

Restaurangen på lägenhetshotellet heter Tokyo Blue och serverar bland annat sushi. Vi kommer inte äta här för priserna ligger högt över vår budget.

På Ocean Manors möttes vi av Rebecca som hyr ut lägenhet nr 609 till oss. Hon bor själv några våningar högre upp. Hon visade oss hur det mesta fungerar. AC:n i vardagsrummet, där barnen sover i en bäddsoffa och en extrasäng, fungerar inte, men vi kan använda systemet i sovrummet och låter dörren stå öppen.

Förutom vardagsrum och sovrum finns ett litet kök med två ugnar, micro, en seg spis, kyl och frys och avfallskvarn, och ett badrum med dusch i badkaret. Utanför badrummet är en liten alkov med ett extra handfat.
Inredningen går i vitt och svart och känns på nåt sätt ganska amerikansk med mycket speglar, stora bordslampor och mjuka slukande skinnsoffor.

Vardagsrummet med bäddsoffan under den röda tavlan. Skrivbordsstolen har inget skrivbord att samsas med men fungerar som lekplats åt rastlösa barn.

Vardagsrummet med matplats kring den svarta glasbordet. Längst bort är entrédörren och strax till vänster ligger köket.

Köket är litet och fullt av överraskningar. När jag försökte släcka lampan över köksbänken startade avfallskvarnen. Brödrosten funkar bara om lampan är tänd, och då bara i ett visst uttag. Lådorna till vänster går bara att dra ut en decimeter, sedan tar kylskåpet i. Diskmaskinen låter som nattåget till Kiruna.

I badrumstaket sitter en doppvärmare. Jag har förstått att vi har en fantastisk tur med vädret. I vanliga fall är Floridavintern inte alls så varm.

Badrummet är helt okej. Det tog ett tag att hitta spolknappen till toaletten som sitter gömd bredvid det dubbla duschdraperiet. Notera utformningen av de runda kranarna på handfatet. Det är likadant i duschen. Försök få grepp om dem med tvåliga händer.

När jag duschade av mig resdammet i går kväll upptäckte jag att de runda kranarna (olika för varmt och kallt) inte går att vrida på med tvåliga händer. Knappt ens med blöta. Jag förstår inte hur designern tänkte när han utformade helt runda kranar utan greppmöjligheter.
Märkligast är ändå att slänga toapappret i toalettstolen i stället för papperskorgen bredvid. Efter tre veckor i Bolivia sitter vanan hårt.

Vi har alla sovit hyfsat i natt. Irma drog nitlotten som hamnade i utdragssoffan. Fjädrarna känns genom madrassen. Å andra sidan fick hon täcket och Viktor fick sova under ett dubbelvikt lakan.
Niclas och jag delar på den stora dubbelsängen där nog båda barnen också skulle få plats om det kniper.

Vi körde på med kylan i går kväll så att vi kunde stänga av den under natten och slapp det susande ljudet.
Innan vi la oss gick vi en liten sväng i det närmaste området. Nu vet vi att lägenhetshotellet har pool och ligger precis vid stranden. I kvarteret finns en livsmedelsbutik och McDonalds. Men där har vi ju redan ätit en gång...

Den närmaste utsikten från lägenhetsbalkongen.

Det finns mycket palmer här, precis som i Cochabamba. Den här sorten har jag dock inte sett tidigare.