Klockan är strax fyra fredag morgon och vi sitter i hotellreceptionen och väntar på vår transport till flygplatsen.
Nu säger vi hejdå till Bolivia och styr kosan mot Miami via Lima.
Det känns faktiskt skönt.
Jag trivdes bra i Cochabamba men La Paz är verkligen en ganska ogästvänlig plats. Höjden, kylan, det grå och smutsiga.
Höjden har inte haft samma uppenbara påverkan på oss den här gången men Irma har haft värk i knä och vrister och det härrör troligen från höjden.
Kylan, och det faktum att det nästan är kallare inne än ute, kontrasterar så mot den sköna, ibland för höga värmen i Cochabamba.
Jag har sovit bättre de sista nätterna, med pyjamasbyxor, lång flanellskjorta, fleecetröja, raggsockor utanpå ullsockar, mössa och vantar.
En av de saker jag och Viktor pratat om att vi längtar efter när vi kommer hem, är att kunna ta på sig varma kläder på morgonen.
Vi har mött många vänliga, tillmötesgående och omtänksamma bolivianer även i La Paz men jag lyssnade på några av de svenska rosa bussresenärerna på hotellet i går kväll.
Två killar hade läst boken "El Choko" om en svensk som åkt fast för knarksmuggling och suttit många år på fängelset i La Paz (samma bok som Niclas läst), och beslutat sig för att titta på fängelset. I parken utanför blev de jagade av en storväxt bolivian med järnrör som skrek "gringos" efter dem. Vakterna utanför fängelset såg det hela men gjorde ingen ansats att ingripa. Och det var ju inte deras uppgift heller.
Än värre var det för den svensk som gick ut själv på nyårsafton. Han blev överfallen, sprayad med pepparspray och rånad, på samma gata som hotellet ligger.
Niclas gick också ut en sväng på egen hand men vände snabbt tillbaka när han såg hur folktomt det var på gatan.
Svenskarna fortsatte att prata om La Paz och menade att det är världens farligaste stad och att svenska UD avråder från att åka taxi i staden eftersom risken att bli rånad, våldtagen och/eller kidnappad är så stor.
Det enda vi blivit av med är en byxknapp. Den tappade Sara på toa på Dumbo. Den rullade in till hytten bredvid och när personen där inne gått ut hade hon tagit med sig Saras knapp.
Vi tackar Gud som hållit sin beskyddande hand över oss i Bolivia och ber om samma beskydd under den fortsatta resan.
