Näste man till rakning

Sara och Mikael under en trång taxifärd till restaurangen,

Efter en relativt lugn förmiddag där jag till och med hann måla naglarna, mötte vi upp en av de svenska tjejerna på restaurang Tuesday.
Den andra hade tyvärr fått någon magåkomma.
Niclas är fortfarande inte riktigt bra i magen. Han har fungerat på Dimortabletter, en om dan. I morse ringde han 1177 och frågade lite. Där tyckte de absolut att han ska söka vård. De stoppande Dimortabletterna ska man inte använda mer än två dar i följd. Niclas är inne på sjätte dagen.
Problemen är att
1. Lyckas prestera ett prov.
2. Hitta ett apotek som är söndagsöppet där provet kan lämnas in.
3. Hinna få svar på om det bor några amöbor i magen innan vi drar vidare till La Paz i morgon.

Viktor och jag utanför Tuesday där vi åt jättegod mat och det dessutom fanns arkadspel för otåliga barn och vuxna. Agnes var en hejare på basket och klådde båda sina syskon stort.

Efter lunchen gick vi till en större affär för att handla eftermiddagsfika och något vi kan äta till lunch i morgon.
Plötsligt blev jag helt malas (västgötska för kraftlös), kallsvettig och fick ont i magen. Jag överlämnade kundvagnen till Niclas, gick och hämtade ut väskan (det är inte tillåtet att ha med sig egna väskor in i livsmedelsbutikerna här) och satte mig i en trappa och väntade på de andra.

Nu ligger jag på sängen och vilar efter att ha tagit de första två Dimortabletterna. Jag är tacksam att jag hann packa klart på förmiddagen, jag hade inte orkat ta tag i det nu.
Samtidigt kan jag inte låta bli utan att skratta åt mig själv lite. Här har jag gått och yvts över att jag klarat mig från amöbor och turistmage, och så plötsligt är det min (o)tur...