De är härliga människor och jag har särskilt fattat tycke för Vivi som är en mogen trebarnsmor som fnissar som en liten tös.
Deras två äldsta barn kan en hel del engelska eftersom de går i en amerikansk skola och i kväll har Irma och Alma suttit och pratat och skrattat hejdlöst tillsammans med Lucas och Camilla.
Den yngste killen kan bara några engelska ord men har pratat långa haranger på spanska med oss. Han verkar inte riktigt ha förstått att vi inte förstår.
Det var så mysigt att få komma hem till en julpyntad lägenhet och äta kinamat och prata och skratta bort en kväll.
Det var också roligt att se att deras hem inte skiljer sig nämnvärt från ett ordinärt svenskt hem. Det enda jag reflekterade över var att de inte hade något soffbord.
 |
| Vi promenerade hem till Osvaldos familj. På vägen gick vi förbi en Montessoriskola. Sara och jag hade omåttligt roligt åt våra män som trodde sig ha hittat en skola, uppkallad efter en viss tofsälskande svensk Hollywoodfru. |
 |
| Högst upp i det hus där Osvaldo och Vivi bodde hade man fin utsikt från taket, över en del av Cochabamba. Den schackrutiga byggnaden är en drive-thru-spritbutik. Jag undrar var promillegränsen går för rattonykterhet i Bolivia. |
 |
| Lucas och Aron fastnade framför TV-spelet i det julpyntade hemmet. |
