I eftermiddag for familjen Zettervall själva till canchan. Nästan. Vi tog med oss Mikael som tolk. Jag hade min lista att gå efter och det mesta skulle handlas på turistavdelningen.
Vi hittade allt, och lite till.
Niclas köpte en plånbok, en mössa, tofflor och en hatt. Jag fick min awaio (men inte grå som jag tänkt utan blå), presenter, nagellack, örhängen i form av små speciella gitarrer som de spelar på här och ett pennfodral som jag hoppas matchar väskan jag köpt.
Viktor köpte en varm, skön alpackamössa.
Irma hittade sig ett par fina byxor, hårspänne, en träningströja och en fin lila tröja i alpackaull.
Mikael tog taxi hem för att hämta familjen och vi vandrade 45 minuter till restaurang Paprika.
Niclas sticker verkligen ut i mängden. Han är huvudet högre än alla andra. I dag hade han en gul tenniströja på sig och den rödoranga hatten han köpt. Det är inte underligt att folk tittar på honom. En man tittade extra noga, såg arg ut och fräste tillmälet "gringo".
Nu behöver jag inte åka till canchan någon mer gång. Det känns lite sorgligt men ändå rätt okej.
