Silvia tog hand om Alma en hel del medan de bodde här och Sara och Mikael jobbade.
Silvia har haft en mörk och tuff barndom med en alkoholiserad mamma. Hon fick hjälp av en kvinna som startat ett hem för gatubarn och det verkade ordna upp sig för henne.
Hon träffade Richard medan de båda var unga och hon var bara 18-19 när hon fick sin förste son. Att få barn utanför äktenskapet är inte sett med blida ögon. Richards föräldrar gillade inte att han gick i kyrkan och tyckte att han skulle göra sin militärtjänstgöring innan han bildade familj.
I kyrkan fick paret be om offentlig förlåtelse för att de skaffat barn som ogifta. De blev inte så väl bemötta och efter ett tag vände Richard kyrkan ryggen. Han började missbruka alkohol och blev våldsam mot Silvia och sina barn. De hade då hunnit få ytterligare en pojke.
Richard blev satanist och ibland fick han blackouter och slog Silvia nåt fruktansvärt. Vid ett tillfälle sa han att han skulle sluka hennes själ och höll henne så hårt att det krävdes tre personer för att få honom att släppa taget.
En brasiliansk missionär mötte familjen och började med att ge Richard en kram. För fyra år sedan överlämnade sig Richard och sedan även Silvia på nytt till Gud och sedan dess har alkoholism och våld helt upphört.
Nu jobbar Silvia på ett hem för utsatta flickor och kan se att hennes tidigare erfarenheter, både som barn och som misshandlad hustru, är till nytta i hennes arbete.
Paret letar efter en tomt i en av Cochabambas förorter och hoppas kunna starta en utpostförsamling och ett hem för misshandlade barn.
Medan Silvia och Richard så frimodigt delade med sig av sin berättelse, lekte deras fyra barn med våra fyra barn (Viktor som fortfarande är skum i magen, tog det lugnt på rummet). De spelade fotboll och lekte tafatt och trots att språket inte var detsamma hade de jätteroligt tillsammans.
