När karlarna kom tillbaka gav vi oss iväg på nästa utflykt - till världens största kristusstaty. Den står högt över staden, väl synlig från många håll. Statyn är huvudet högre än den mer välkända kristusstatyn i Rio. Den som vill kan leta på Youtube efter ett klipp på någon som basejumpar från statyn här i Cochabamba.
Vi tog taxi upp till toppen. Oftast delar vi upp oss och åker i två bilar, en spansktalande person i varje bil. Så även denna gång. Micke var smart och stoppade en taxi som vi ändå inte kunde åka med, bara för att få veta ett ungefärligt pris. 30 bs var uppgiften vi fick. Sara och Niclas fick snabbt tag i en taxi och avtalade priset 30 bs (man sticker in huvudet genom fönsterrutan på passagerarsidan och berättar vart man vill åka, kollar att taxichauffören vet var det är, och hör vad han vill ha betalt. Ibland kan man pruta).
Micke och jag hade inte lika stor tur. En av bilarna vi stannade ville ha 70 bs för turen men de flesta ville inte ena köra oss upp. Till slut fick vi tag på en villig chaufför.
Vägen upp till toppen var läskig. Den var smal och kurvig med branta stup på sidan och belagd med ojämna, blanka kullerstenar. Bilen kanade fram och tillbaka och jag fick hjärtat i halsgropen vid varje serpentinsväng. Vi såg minst tre bilar som stod intill vägkanten med öppen motorhuv.
Väl uppe blev jag yr och andfådd och fick lätt huvudvärk. Vi befann oss på 2840 meters höjd över havet och vid den höjden använder svenska stridspiloter med god kondition syrgas, så jag tycker jag är ursäktad som inte studsade uppför trapporna.
Utsikten över Cochabamba och de närmaste omgivningarna är hänförande.
Niclas och Micke tog även med barnen upp i statyn och fick ännu mer utsikt.
När vi tittat klart bestämde vi oss för att åka linbana ner. Kön till linbanan var över en timma lång.
Niclas ville hemskt gärna ta trapporna ner för berget men efter att ha hört Sara och Mickes varningar om beväpnade rån utmed vägen la jag in mitt veto.
Det hann bli mörkt innan vi kom med linbanegondolerna men det gjorde ingenting. De yngre barnen fördrev väntan på en närbelägen lekplats och
Viktor och jag berättade namnskämt för varann. Vet du förresten vad finlands sämste trädgårdsmästare heter?
Stadens alla ljus glimmade och glittrade när vi sakta svävade ner från berget och lämnade den upplysta kristusstatyn bakom oss. Det var så vackert att jag blev lycklig.
 |
| Där borta bor vi. |
 |
| Micke fotar sina barn. |
 |
| På väg upp i statyn. |
 |
| Irma visar hur högt man kom i statyn. |
