Vad gör man en julaftonsförmiddag i Cochabamba?
Ja, är man smart så åker man i alla fall inte till canchan i värmen och trängs med alla andra som ska göra de sista förberedelserna innan julfirandet i kväll.
Sara och jag är inte smarta.
Tydligen hade någon i ett obevakat tillfälle råkat lova någon en pinjata på julafton. Så vi var på uppdrag. Pinjata och godis att fylla den med stod på listan.
Det var verkligen sanslöst mycket folk där i dag. Sara förvarnade mig men jag blev ändå överraskad av allt myller. Den stora marknaden, som i normala fall kanske upptar cirka sex gånger sex kvarter av trånga labyrinter, hade växt ytterligare med blommor, leksaker, godis och en massa annat.
Tack och lov att det bara var Sara och jag som åkte dit. Vi hade ändå svårt att inte komma från varann i det eviga lämmeltåget av människor.
Vi klarade av vårt uppdrag men passade också på att köpa lite presenter. Sara hittade fina sandaler till sig och jag köpte traditionellt tyg till en röd julduk.
Nu pustar jag lite medan jag väntar på jullunchen (köttbullar och potatisgratäng) som herrarna lagat till.
